No es una Broma

Jag ligger och läser en bok av Anna-Leena Härkönen. Den e finsk. Jag älskar Finnland, det vet ni va. (men stavas det med ett eller två N?) Boken heter Akvariekärlek. 1989 är den ifrån. och jag tycker det är spännande med Akvariekärlek för det finns partier där jag känner att författarinnnan är starkt inspirerad av Historien om O, den älskade mest skrämmande men alltid oförglömliga. Eller så är hon själv ovetandes och freestylar på egen hand, men jag hoppas det är som jag tror för då känns det så spännade och härligt att kanske finna trådarna mellan gestalternas upphov.
Annars är det idag en skön dag. Jag var på sponken igår(å förrgår å nåra dagar bakåt me för den delen), satt om kvällen på Slottsskogens sötaste vitsippeslänt å söp brus, snacka rikligt me fräs, åt köttbullar. och var även på Jefferys, my love, fick en ny väninna, en skabbig tvåfaldigt dumpad kärring som sökte tröst hos en klunga engelskmän. och slutligen hemma hos min vapendragare lyssnande på Depeche och ätande någon slags maträtt. Så när jag idag fann mig oduglig som studentska var jag sällan överraskad. men jag har gjort tusen andra ting, och även städat hemmet, lite med tanke på att min herrbekant får allergiska reaktioner av att vistas här. Jag promenerat sedan till Biblioteket och fann där de smaskigaste av skrifter. Ja det känns sweet. Sabes porque? A mi me amo los libros. sabes porque? Yo soy bibliotecaria. No Es Una broma. Eso es. Soy yo. YO Soy un Sabio. Sabes porque? Siempre estoy leiendo. Es un parte muy grande de mi. Sabes porque? Yo soy una poeta. Förrutom Akvariet lånade jag Kiffe kiffe imorgon av Faïsa Guène, Colombines kyss av Adriana Lisboa samt Plattform av Michel Houellebecq. De två första var för mig innan okända. Jag tror alla e mkt bra. Och Colombines kyss, vilken titel va. Colombine är ett så vackert namn. men jag skulle nog stava Columbine. Kanske kan min dotter heta så. Laura Harietti Columbine. Är inte det fint? Och så lilla Dagny Ros. Eller Dagmar. Jag vill ha en babys. Träffade i helgen lille Derek som e 2 månader. murrrrrrr. Vi var på fiesta para la Paz. Ja gick på breakdancekurs. Ja som ni alla vet så är det ju sommar så jag behöver väl knappast tillägga att solens gunst har varit en stor del av min vardag på sistonde.
Nu har jag bestämt att den här bloggen som ju liksom länge svävat i okoncentration skall tillägnas Boken. Jag kan inte om mina egna strömmande upplevelser här på det sätt som skulle kunna vara fyllt av mycket värde men också förenat med mkt fara, så nu gör vi i fokusets hjärtliga famn bestämmelsen att, även om det är någon som vill det eller ej, här i fortsättningen främst kommer skrivas om de Romaner jag för tillfället ägnar mig åt. Eller de jag ägnat mig åt tidigare. jag tror det blir bra så för annars kommer här bara slutet att sakta smyga sig på och Ullas kit kommer befinna sig i sandtaget. Jag tänker, det finns mången, eller i allfall en hel del, bok å biblioteksbloggar, men denna är ju speciell, är hon inte? Och själva tanken kanske förefaller långtråkig, pretentiös (?????) eller full av shit men jag kan ärligt säga att möjligheten finns att det är ett lyckokast vi just är i färd att slänga ut på köttets arena. Detta kan bli sagolikt och början på något mycket trevligt. Jag tror jag nyss blev lite inspirerad. Jag tänker alltså att det inte kommer stanna vid att jag ska sitta här å skriva värdelös crap om de böcker ja råkar läsa, utan att det bara handlar om att jag måste skriva, å jag måste skriva NÅT, å jag måste skriva Nånstans å då e väl det bra och jag menar med detta kommer en utveckling att ske som kan visa sig i fruktträdgården i form av nya väsentliga förökningar av alster hos Moi som författarinna. Alltså, detta är min skola, min verkstad. Ni äro alla mina lärarinnor och margistrar! Slå mig på fingrar och länder, sätt dumstruten på mitt huvud, skräm av mig mitt vett i mediatekets mörker. Så följsam och mild jag var som liten flicka, så är jag aldrig mer. Jag är er otäckaste illbasting, eleven utan sans. Men duktig, klok och god, det skall jag också vara. För de e jag ju.