svaga barnet

Idag känner jag mig så svag och ensam.
och lite lessen. och bakis. och mest av allt har ja ont i benet. ont som fan har jag. för tre somrar sen ramla ja m flipflopsen i blöta alianza-stentrappan och fick ett blåmärke lika stort som Africa på mitt lår. låret blev även dubbelt så stort som det andra och är det än idag. en sån lårkaka 4ever. å igår då så gick ja upp på röda stens berg som ja tycker är en mycket vacker plats. ja hade just skrivit klart hemtentish å va mkt nöjd å de va mkt soft å sitta där å dricka bruse å tänka på kul saker å titta för de är sagolika vyer däruppe. å sen skulle ja gå ner å då ramla ja på ett löst stenblock å föll HÅRT bland stenblock och brännässlor. å jävla dödstur att inte skallbenet drabbades . däremot - - samma lår, samma shit, kommer bli extra extra fult 4ever. å de gör så ont SÅ ONT så ja vill gråta. faktiskt. i alla fall skulle ja vilja ha nån å få ömka mig för men här finns inget sånt. ja behöver mkt mkt mkt kärlek ALLTID å särskilt nu. snälle lämna inte mi!
alla mina kompisar, var försiktiga!
och ring mig sen.....
er invalida ros