sallad å scenskräck

när man är bjuden på middag så är det kul. det är jag ikväll till anja gatu.
undrar vad vi får.
jag skriver ett bra recept ja lärt mig av vesna för länge sedan och nu ätit två dar i rad. det är koreanskt.
man har salladsblad, ganska stora och hela.
sen lägger man i ris i salladsbladet som man format till en liten skål, eller bägare.
sedan tar man surkål eller andra syrade saker, morotti och sånt.
sen kan man välja om man vill ha avokado eller gurka eller nåt. det går bra med det mesta.
och så tar man soja och örta på.
och knyter i hop den lilla salladsskålen med innehåll så det blir ett litetknytte.
och sen äter man opp na.
ursäkta om det inte var nån nyhet då men det är i alla fall dögott ju eller hur.
annars har vi ätit mkt glass m kolasås idag och igår.
men sanningen är att jag är föga intresserad av ämnet.

nu skall jag ge er ett biblioteksminne. det handlar om när den softaste och finaste platsen blir äcklig å för jävlig.
det var så att det var bibliotekets dag i alvik nån lördag under sent åttital eller tidigt nittital, när man ännu läste babysböcker. ulla och pappa tommy ville absolut gå. man vet ju aldrig vad extrakul man kan få. och sen satt vi där å läste hela dan, det var ungefär som vanligt, inga gratiskit eller uppträdanden. ja satt på golvet hela dan å läste å läste jaaaa ni vet härliga barn i """"bokslukaråldern"""""""dom befinner sig liksom i trans å märker inte vadsom händer runt omkring. det är ju så faktiskt alltid om man hittar nå kul.
så ja märker inte men helt plötsligt är det en otäck karl som sitter brevid mig på golvet fotografferar migå säger å hej är det okej, fast han redan tagit flera bilder på mig utan att fråga och utan att jag vet det och hanär skitskabbig som vill skicka in till lokaltidningen västerort att se vilka häääärliga bokslukarbarn vi har. fy fan, ja blev illa till mods som fan, förstår ni, av denna påträngande nolla, som dessutom säger å kan du inte sitta kvar så , ja så!! !!!! fittgubbe. aldrig. förminska mig inte. tappade snabbt all lust att vara kvar där eftersom jag mådde illa av att vara iaktagen och utnyttjad av denna skitvuxen som påminde om nåt skabb på tv. tog pappa tommy så vi snabbt kunde komma därifrån. å hade sjuk ångest för å hamna i lokaltidningen. men de gjorde jag.
trist va.
de va ungefär som när ja hamna på nationalmuseum i femman eller nåt. vi va me i nån tävling me skolan å ja hade ångest som fan för å vinna, å så gjorde jag det, bland några femti andra, å priset var ju att teckningen hamna på nationalmuseum å de va också en känsla av neeeeej. det var inte ja å rampljuset när ja va liten. numera är ja ej så skygg fast jag har ännu scenskräck. oh ibland mkt socialt disfunktionella dagar men vem har inte.
det var inte riktigt samma sak med det där biblioteksövergreppet men ni förstår mig det vet jag.
oändliga kisses